Hej igen bloggen! Dagen efter vi struntat i våra plan vakna vi upp och hade accepterat att vi var fast. Vi tog cyklarna in till Moalboal centrum som vi brukar. Där köpte vi frukost för de närmsta dagarna, en målar bok och lite annat. Efter detta kollade vi lite på uppdateringar om läget. Där fick vi veta att vi hade kunnat vara på Bali då flygbolagen tagit fram en lösning att de checkar in bagaget åt en så man fortfarande kunde stanna inom transit området (dvs inte gå in i landet). På så sätt slapp man karantän i Singapore och kunde åka vidare. Detta var ju lite små surt att höra. Nästa info var att hela Filippinerna stängs den 19/3 och alla flyg efter det ställs in tom 14/4. UD gick nu ut och sa till svenskar att boka flyg för annars kommer man inte hem. Dock fanns inga flyg till Sverige kvar.
Vi var nu något mer osäkra på vårt beslut att stanna, då tom UD sa åt alla att ta sig hem. Vi gick iaf till stranden och försökte lugna oss lite. Där njöt vi av solnedgången, åt takeaway (favorit stället har bara takeaway nu). Sedan gick vi tillbaka till vårt hostel och hade typ myskväll.
Morgonen efter gick vi upp och åt god frukost, sedan fick vi veta att flygen ut ur landet ska gå mellan 19/3-14/4 för turister som vill ta sig ut. Dock ställs alla inrikes resor in. Vi som ändå inte kan hitta något flyg berörs inte så mycket av informationen, men alla de som har utresebiljett under denna tid blev lättade.
Efter frukost åkte vi och Babu på dagsutflykt. Vi skulle till hennes vän som har en ”mountainresort” med pool och utsikt över bergen. Väl framme var den stängd på grund av få gäster/ Corona. Vi åkte vidare till Lambug Beach. Men den var också stängd på grund av corona. Vet dock inte hur det hjälper från viruset att stänga stranden. Nu när det inte är några turister är det väl bättre att öka ytan folk kan vara på så vi inte är lika nära varandra. Vi vände om och diskutera vad vi skulle göra. Alla vattenfall och viewpoints har stängt så dit kan vi inte åka, istället åkte vi hemåt. Påvägen hem hitta Babu en liten sidoväg åt samma riktning som stranden. Vi körde dit och hoppades på att kunna komma ner. Där träffa vi en familj som var jättesnälla. Dem var vakt över ett skyddat område nere vid havet. Han visa oss ner och där fick vi bada lite. Här trampa Ebba också på en sjöborre men den var inte giftig (hoppas vi). Vi gick sedan tillbaka till familjen och prata med dem, de slog ner två kokosnötter till oss och var så snälla.
Efter detta åkte vi hem, åt lunch, chillade och Paula orkade även träna på hostelet. Sedan gick vi till stranden såg solnedgången och badade. På kvällen delade vi på en veggi burgare som var jättegod; potatis, morötter och aubergine!
Ny dag nya tag. Vi börja med träning, försöker komma igång nu när vi inte har så mycket att göra. Sedan laga vi frukost men upptäckte att någon snott vår mango!! Inte okej! Efter frukosten tog vi cyklarna in till centrum för lite ärenden. Vi köpte en boll, solkräm, vittvättmedel, frukt, bullar med och myggmedel. Sedan åt vi lunch och cyklade tillbaka. Efter det gick vi till stranden snorkla lite (såg en sköldpadda) och njöt av solnedgången igen. Påvägen till vårt hostel gick vi förbi favvo restaurangen och köpte med takeaway. Mums! Vi åt kvällsmat prata med Babu och några gäster. Babu berätta även att livsmedelsbutiken stänger ner imorgon!! Synd att vi fick veta först nu för vi köpte knappt något i matväg då vi tänkte komma tillbaka senare. 😦
Nästa dag vakna vi upp till ett nytt mail. Vårt flyg hem från Bali ställdes in. Vår plan var ju att boka flyg till Bali och sedan hem. Men nu var vi tvungna att åka direkt hem. Vi hittade till slut ett flyg den 28/3 hem till CPH så nu har vi bara några dagar kvar. Känns konstigt att veta att resan ska ta slut men samtidigt väldigt skönt att ha något bokat.
Det har även checkat in några personer på vårt hostel som vi hänger med. Två fransmän, en holländare och en Israelisk. Vi spendera denna dagen och dem flesta kommande dagarna med strandhäng och fest hos Babu. Visade sig även att supermarket inte var stängt så dit åkte vi typ varje dag. En dag tog vi även massage vilket var så skönt och tur då det stängdes dagen efter! Ena kvällen här fick vi även meddelande att vårt flyg hem ställdes in… Hur vi ska ta oss hem ser väldigt mörkt ut.
En dag hyrde vi även motorcyklar. Vår plan var att åka till ett ställe och hyra kanot men det visa sig var low tide så vi skulle komma tillbaka en annan dag. Området vid kanoterna var det väldigt fint så vi gick lite där. Efter detta åkte vi upp mot bergen för att se lite fina vyer men möttes av en polis påvägen upp. Vi turister fick inte åka upp i bergen och tvingades vända. Dock lyckades vi hitta en annan väg upp utan road blocks så vi fick se fina utsikter. Dock för att undvika denna polisman valde vi en väldigt dålig väg hem. Vi fick gå med motorcykeln i branta backar med grus i typ 2 timmar, det var väldigt läskigt. När vägen blev lite bättre hoppa vi alla på och självklart trillar vi på sista backen AJ. Paula klara sig bra, Ebba fick en del skrapsår och blåmärken medan vår kompis verkade skadat sig mest. Men dagen efter hade hon typ bara något skrapsår och lite ont i knäet. Allt som allt gick det rätt bra och vi kom billigt undan men skulle nog valt vägen till polisen.
Under dessa dagar blev Babu allt mer uppskrämd av viruset och när vi kom hem berätta hon att hon inte ville att vi skulle gå ut mer. Vi fick även veta att stranden vid oss hade stängt ner och nu fanns det inget att göra. Även vår favvo resturang stängde ner. Babu försökte göra situationen bättre med att fylla upp sin egna pool men deras utrymme är väldigt begränsat. De två fransmännen lyckades även komma med ett franskt rescue flight (även deras flyg ställdes in). Vi stannade någon natt till men sedan flyttade vi faktiskt till en resort som hade pool då vi ville njuta några dagar och kunna gå ut lite medan det fortfarande var lagligt.
Under våra dagar här infördes alkoholförbud, utegångsförbud efter 21, resturanger får bara ge take away, SWAT och poliser som kör bort folk från stränder och butiker tvingades stänga. Landet går långsamt in i karantän och det känns allt annat än bra att vara här.
110 Dagar i Asien- Ebba & Paula 